1 DAG KVAR
I hela mitt liv har jag vandrat. Vandrat på olika stigar och vägar. Flera gånger har jag stött på olika vägskäl, vissa större och svårare än andra. Men varje gång har jag valt att gå en av vägarna. Jag kan även erkänna att alla val kanske inte varit de bästa.
Men nu står jag här framför ett stup. Det är knappt så att jag vågar gå fram till kanten för att det är så brant. Rakt ner. Man kan inte ens se marken och vad som väntar, bara en tjock dimma.
Det vore så lätt, eller det är så lätt att vända om, ta stigen tillbaka och välja den andra vägen i föregående vägskäl. Börja vandra en ny väg och se vart den tar mig.
Nej Sofie, nu går du fram till kanten. Nu går du fram och gör dig redo, redo för att hoppa, testa dina vingar och falla fritt. Någon gång kommer du att landa men du måste lita på att någon tar emot dig.
Så, när man känner sig redo att hoppa ut över kanten för att se vad som händer
& när man gör det
nu hoppar vi mina vänner
